Jag började helt “normalt”

Jag satt till häst redan vid ett års ålder 1957 (med min faster Vera Siöcrona, som Evert Taube besjöng i ’Vera i Vintappares gränd’) och började rida dressyr när jag var 9 år. Jag deltog i många tävlingar, med vita ridbyxor och skinande höga svarta läderstövlar. Men också med jättenervösa hästar som praktiskt taget aldrig kom ut ur ridhuset. Bara några gånger om året red vi ute. Hästarna var ovana vid det och skenade. Allt tycktes vara väldigt ’normalt’. Särskilt minns jag en ridlärare som inte alls brydde sig om hästarnas känslomässiga välbefinnande. Han gillade spöet.

Men jag måste få berömma mina fenomenala ridlärare Gerard Aafjes och Hobbe Baerdt van Sminia, samt den legandariska F.J. Bushoff som gjorde sitt i den vackra klassiska ridskolan på Vondelstraat i Amsterdam. Jag fick rida för honom ett år i hans intstruktörsutbildning, även om jag egentligen var för ung (14-15). Runt mitt 16e år slutade jag med dessa lektioner och tävlingar. Jag fortsatte att bara rida i Sörmlands skogar, men endast under sommarsemestrarna hos faster Vera medan hon hade kvar sina hästar, strax utanför Malmköping. Efter mina studier i juridik i Holland, doktorerade jag, och byggde en karriär som försvarsadvokat och professor i straffrätt. En längre tid sysslade jag inte med hästar. Men passionen förblev.

“Naturligt” var nästa steget

Sommarer 1998 köpte jag min första – svenskfödda – häst (Asaya, Arabiskt sto, 1995). Några månader senare besökte jag som advokat en klient i England. Där fick jag se en video på en cowboy som red en galopperande häst … men utan sadel, utan träns, utan tyglar! Mannen var en viss Pat Parelli och han utförde de mest komplicerade manövrar med sin häst. Lugnt och kontrollerat. Då kom jag ihåg min ungdom med många nervösa hästar samt ryttare. Tydligen var det möjligt att lugnt rida en lugn men aktiv häst! Så kom jag i kontakt med “natural horsemanship”. Parelli USA hänvisade mig till den dåvarande Parelli instruktören Birger Gieseke i Tyskland. Vintern 1998 besökte jag där som åskådare en nybörjareclinic. Nervösa hästar och ryttare förvandlades inom två dagar till lugna ekipage. Jag var imponerad.

Jag köpte Parelli’s bok “Natural Horsemanship”. Trodde jag förstod allt. I april 2000 hoppade jag upp på Asaya, barbacka. Hon kastade omedelbart av mig. Jag bröt armen. Ock det bara några dagar innan jag skulla ha besökt Gieseke för min första Parelliclinic i Tyskland! Ett helt år kunde jag ingenting göra med Asaya. Och fortfarande har jag 3 skruvar i min ena arm. Vilken souvenir! Jag vet och visste: det var mitt eget fel. Jag ville för mycket. Emellertid har hästar lärt mig mycket om fokus, kroppsspråk, användning av energi och framförallt självkontroll. Mycket användbart, även i människovärlden.

Certifierad Parelli instruktör

Natural Horsemanship fortsatte att fascinera mig. Jag studerade vidare och år 2010 blev jag utnämd till officiell Parelliinstruktör, som jag var i nästan 4 år. Under tiden besökte jag fler clinics av framstående ’horsemen’ som Klaus-Ferdinand Hempfling, Bent Branderup och Chris Irwin. Jag drog slutsatsen att jag föredrar att förena alla mina insikter om utbildning av hästar och undervisning av deras människor på mitt eget sätt hellre än att propagera för en säskild metod eller filosofi hur man umgås med sin häst.

På egna ben med mitt företag Trusting Horses

Sedan 1 januari 2014 står jag därför på egna ben som Trusting Horses. Jag ser mig själv som en ambassadör för hästar. För alla som vill lära sig att förstå hästar förklarar jag gärna deras livsmiljö, instinkter, känslor och (flock)beteende. Samtidigt kan jag träna hästar att bättre förstå deras människor.

Förutom att jag är coach för människor med sina hästar, är jag sedan 1 februari 2014 life coach och ledarskapstränare för människor och företag. Jag coachar mina klienter att få självkännedom och jag kan också hjälpa dem att utveckla sitt personliga ledarskap. Tack vare min krävande 35-åriga karriär inom den juridiska världen förstår jag vad människor känner när de på jobbet eller i privata sammanhang står inför utmanande situationer. I denna coachingpraxis använder jag ibland hästar som ”co-trainers” eftersom de speglar mänskligt beteende felfritt.

Mer information om min coachingpraxis för människor och företag hittar ni på www.sjocronacoaching.expert, eller kontakta mig.

Jan Sjöcrona